Linket til original kilde
“[...] Och det är själva deras närvaro som drar in oss i texten och tvingar oss att utföra en kreativ undersökning, inte bara av texten utan också av oss själva.
Denna inblandning av läsaren är naturligtvis vital för alla slags texter, men i den litterära texten har vi den märkliga situationen att läsaren inte kan veta vad hans delaktighet faktisk medför. Vi vet att vi delar visse upplevelser, men vi vet inte vad som händer med oss under loppet av denna process. Det är därför som vi, när vi blivit särskilt berörda av en bok, känner behov av att tala om den; vi vill inte skaka av oss den gjenom att tala om den – vi vill helt enkelt klarare förstå vad det är som vi har blivit inblandade i. Vi har genomgått en upplevelse och nu vill vi bli medvetna om vad vi har upplevt. Kanske är detta litteraturkritikens främsta användbarhet – den hjälper till att medvetandegöra de aspekter på texten som annars skulle förbli förträngde i det undermedvetna. Den tillfredställer (eller hjälper oss att tillfredställa) vår önskan att få tala om det vi har läst.”
Fra Wolfgang Isers “Läsprocessen – en fenomenologisk betraktelse” (1992)
Nyeste kommentarer